Hitman - biorecension

HITMAN

Regi: Xavier Gens

Manus: Skip Woods

Skådespelare: Timothy Oliphant, Dougray Scott, Robert Knepper, Olga Kurylenko

Land: USA

Premiärdatum: Februari/Mars

Betyg: **

Trailer

Världen främste hitman heter Agent 47. Han är uppvuxen hos en hemlig organisation som utbildar lönnmördare från födseln, och han har genom åratal av träning blivit den bästa. 47 är ständigt jagad av Mike Whittier, polis på Interpol. Whittier har varit efter honom i över tre år och räknar med att 47 under den tiden begått runt 100 lönnmord. Nu befinner sig Agent 47 i Ryssland för att göra sin största hit hittills. Han ska ta den ryske presidenten av daga. Efter att ha dödat presidenten upptäcker Agent 47 att han inte bara har den ryska säkerhetstjänsten och Interpol efter sig. Hans egen organisation försöker också att döda honom. När han sedan får se att den man han dödat fortfarande lever så vet han att den är någonting riktigt skumt i görningen. 47 slår sig samman med presidentens flickvän Nika, som någon också är ute efter att döda, och beger sig ut för att säkra sin och Nikas överlevnad och för att hämnas på de som lagt ett kontrakt på honom.

Hitman bygger på ett datorspel med samma namn. Jag minns att jag verkligen gillade spelet när jag körde det för ett gäng år sedan, men det här var verkligen inget vidare. Datorspel som blir film är många, men de som blir LYCKADE filmer är egentligen lika med noll. Jag gillar av någon outgrundlig anledning den första Tomb Raider-filmen, men ingen kan få mig att påstå att det är en speciellt bra film. Utöver den kan jag inte komma på en enda lyckad film som bygger på ett datorspel. Hitman är visserligen inte på nivå med Uwe Bolls extremt usla spel-rullar, men den är banne mig inte speciellt bra. Filmens manus är på sina ställen nästan skrattretande. Det logiska luckorna är många och på sina ställen finns det med riktigt långa sekvenser som är minst sagt helt meningslösa ur berättarteknisk synpunkt. Min favorit bland de logiska hålen finner man i den voice-over som inleder filmen. Där berättar en röst om den organisation som utbildat Agent 47. Det är en så hemlig organisation att ingen ens vet att den existerar. Min fråga måste då bli…. Om ingen vet att den existerar, hur får de då kunder som vill ha mord utförda?

Agent 47 spelas av Timothy Oliphant, en skådespelare som jag vanligtvis gillar. Här gör han väl egentligen vad han kan, med den katastrof till manus som han måste jobba med. Det här är hans första riktiga huvudroll och man tycker att han kanske borde ha valt med lite mer omsorg. Den ryska säkerhetstjänsten representeras av Robert Knepper, som egentligen bara gör en byråkratisk version av sin roll som Prison Breaks T-Bag. Dougray Scott, som spelar Interpolpolisen, ser verkligen ut att lida. Inte bara för att han hela tiden misslyckas med att gripa 47, utan också för att hans dialog är så erbarmligt usel. Olga Kurylenko, i rollen som Nika, är under all kritik. Vem som helst som sett tillräckligt ok ut hade kunnat vara med i stället för henne.

Hitman följer i samma spår som alla andra filmer som bygger på datorspel. Det är lite synd, eftersom det här faktiskt finns en vass bakgrundshistoria, som filmen väljer att helt utelämna. Udda nog får man betydligt mycket mer bakgrundsinfo till Agent 47 om man ser filmens trailers än om man bara ser filmen. Det enda som hjälper upp filmen en liten smula är att ett par av actionscenerna är relativt välfilmade. Men tyvärr urartar de flesta efter en stund till någonting smålarvigt. Det här borde kunna göras bättre. Betydligt mycket bättre.

© Tommy Ekholm

Gone Baby Gone - biorecension

GONE BABY GONE

Regi: Ben Affleck

Manus: Ben Affleck & Aaron Stockard

Skådespelare: Casey Affleck, Ed Harris, Michelle Monaghan, Morgan Freeman, Amy Ryan

Land: USA

Premiärdatum: 25 januari

Betyg: ****

Trailer

Paret Patrick Kenzie och Angie Gennaro är privatdetektiver i Boston södra delar och specialiserar sig på att hitta försvunna människor. Vanligtvis rör det sig om folk som ”försvunnit” för att slippa betala sina skulder. En morgon dyker Lionel och Beatrice McCready upp och ber om hjälp med att hitta Lionels systerdotter Amanda. Fallet skiljer sig från Vad Patrick och Angie vanligtvis jobbar med, då Amanda är ett litet barn som har kidnappats. Fallet är det som dominerar nyhetsflödet i Boston och polisen har alla tillgängliga män arbetandes med att hitta den kidnappade lilla flickan. Amandas mamma har drogproblem och verkar inte så totalt sönderriven av försvinnandet som hon kanske borde. Lionel och Beatrice vill ha hjälp från någon utanför polisen eftersom de är övertygade om att folk i det nedgångna området sitter inne med information, men att de aldrig skulle prata med polisen. Polisen är måttligt roade av att Patrick och Angie jobbar på fallet, men de tinar snart upp när Patrick snabbt hittar en viktig ledtråd. De två poliser som leder undersökningen, Bressant och Poole, låter Patrick och Angie följa med när de följer upp de ledtrådar som de båda detektiverna grävt fram. Fallet visar sig vara någonting lite mer än en bara en kidnappning och Patrick och Angie sugs in i en allt mer komplicerad utredning som oundvikligen leder rakt in i en tragedi.

Gone Baby Gone är Ben Afflecks regidebut, men det är mycket svårt att gissa sig till. Hans regi är mycket mogen och visar att han förmodligen har en större framtid bakom kameran än framför. Manuset, som Affleck skrivit tillsammans med Aaron Stockard, är mycket välskrivet och de vändningar som finns i det är väl underbyggda. Filmens tre akter låter karaktärerna växa och när de ställs inför svåra val förstår man verkligen varför de gör som de gör. Manuset bygger på en roman av Dennis Lehane, och Affleck och Stockard har verkligen utvecklat romanen till ett mycket väl fungerande filmberättande. Att Affleck kan skriva manus är inte överraskande, han fick trots allt en Oscar för Good Will Hunting för tio år sedan. Men för att vara en regidebut är detta mycket imponerande.

Lillebror Casey Affleck spelar huvudrollen, som Patrick Kenzie, och han tar här ytterligare ett steg mot storstjärnestatus. Eftersom Affleck är från Boston så sitter den genomsköna Southie-dialekten perfekt, men det beror väl mest på att Casey Affleck pratar så här även i verkligheten. Efter att nu ha gjort två storartade insatser i sina senaste filmer, den här och The Assassination of Jesse James, så börjar Casey Affleck äntligen få den uppmärksamhet han förtjänar. Om han inte fått en Oscar-nominering för The Assassination of… hade han nog fått en för Gone Baby Gone. Ed Harris är även han mycket bra som polisen Bressant. Han lyckas göra en karaktär som man aldrig riktigt vet var man har. Är han en bra polis eller är han korrupt? Harris håller oss gissande genom hela filmen och vilken man än tror, så är Bressant hela tiden en sympatisk person. Amy Ryan spelar den kidnappade flickans bittra och drogberoende mamma och gör ett väldigt starkt porträtt på den begränsade tid hon till förfogande. Hon är så pass bra att hon nominerats för en Oscar för rollen. Morgan Freeman är precis som valigt lysande, och fullkomligt spelar bort alla andra i den få scener där han medverkar. Den för mig helt okände Titus Williver gör också en mycket stark insats i rollen som Lionel, den kidnappade flickans morbror.

Filmbolaget och Ben Affleck beslöt att skjuta upp europapremiären av Gone Baby Gone på grund av Madeleine McCain-fallet. Till viss del är det förståeligt, men det känns ändå som om filmens historia och verkligheten inte ligger så där väldigt nära varandra. Nu när den äntligen har biopremiär i Europa rekommenderar jag den starkt. En tung thriller där alla delar, manus, regi och skådespeleri håller mycket hög klass bör man inte missa. Ben Affleck visar här att han kommer att bli en kraft att räkna med bakom kameran. Gör han en till film i den här klassen kommer han snart att räknas in bland Hollywoods regissörers A-lista.

© Tommy Ekholm

Fler recensioner: DN, SVD

Förhoppningar om 2008

I början av året ser det alltid ut som det kommer att bli ett fantastiskt filmår. Men oftast blir det bara någonstans mellan halvdant och mediokert. 2008 ser just nu ut att vara fyllt av jättespännande filmer. När jag sedan summerar året i december kommer jag med största sannolikhet att vara besviken, men nu är allt fine and dandy. Här är några av de filmer som jag verkligen tror och hoppas på under det kommande året.

HELLBOY II: The Golden Army

Jag är mycket förtjust i både seriealbumen och i den första filmen. Guillermo del Toro har skrivit och regisserat och skådespelarna från den första filmen är med även här. Efter att ha gjort en av 2007 års bästa filmer är del Toro tillbaka med ett riktigt serieäventyr.

Chans för besvikelse: 9 %

RAMBO

Efter tjugo år är Stallone tillbaka som John Rambo, i seriens fjärde del. Efter den sjukt oväntat lyckade Rocky-filmen känns det som om det här kan bli riktigt roligt. Jag förväntar mig inte stort skådespeleri eller briljant regi. Stallone står själv för regi och huvudroll, men nog kan det bli skön nostalgitripp.

Chans för besvikelse: 92 %

THE DARK KNIGHT

Christopher Nolans uppföljare till den fantastiska Batman Begins känns som en av årets riktigt stora filmer. De trailers som släppts spär bara på den tankegången. Den sorgligt nyligen avlidne Heath Ledger ser ut att bli den bästa Jokern hittills i Batman-franchisens historia. Utan tvekan sommarens stora bio-hit.

Chans för besvikelse: 10 %

VALKYRIE

Bryan Singers omtalade film om Claus von Stauffenberg, som planerade att mörda Hitler. En rent fantastisk rollista, med skådespelare som Tom Cruise, Stephen Fry, Kenneth Branagh, Terence Stamp, Tom Wilkinson och Bill Nighy. Med de namnen och en riktigt spännande historia borde det vara omöjligt för en bra regissör som Singer att misslyckas.

Chans för besvikelse: 19 %

LEATHERHEADS

Är vanligtvis lätt allergisk mot romantiska komedier. Men en rom-com av och med George Clooney om amerikanska fotbollsspelare på 1920-talet känns underligt nog lockande. Mest beroende på att jag älskat de två filmer som Clooney regisserat tidigare. Jag hoppas att han kan göra något riktigt intressant med den här halvdöda genren.

Chans för besvikelse: 50 %

BURN AFTER READING

Bröderna Coen med Clooney, Brad Pitt, John Malkovich, Frances McDormand och Tilda Swinton. Efter No Country For Old Men förväntar jag mig blixtrande stordåd av mina favoritbröder. Med den här uppsättningen skådisar ska det vara helt omöjligt för bröderna att missa. Det här kommer att vara sanslöst bra

Chans för besvikelse: 7 %

IRON MAN

Mer superhjältar och dessutom en Marvel-hjälte som aldrig filmats tidigare. John Favreau har i och för sig alltid varit bättre som skådis än som regissör och Robert Downey Jr. känns inte direkt som det självklara valet för rollen som Tony Stark. Men de trailers som jag sett ser lovande ut och Iron Man är en hjälte som borde fungera på film. Fast Samuel L Jackson som Nick Fury är rent skandalöst. Värsta felcastingen EVER!

Chans för besvikelse: 68 %

WHERE THE WILD THINGS ARE

Klassiska småbarnsböcker blir oftast tvärfel på vita duken. Men nu sätter guden Spike Jonez tänderna i en av de mest skruvade barnböckerna någonsin. Det här har alla chanser att bli klassiskt. Chansen att det blir en snäll barnfilm känns väldigt låg. Hur som helst kommer historien om den lilla pojken och de snälla monstren att bli en upplevelse.

Chans för besvikelse: 22 %

INDIANA JONES AND THE KINGDOM OF THE CRYSTAL SKULL

Hela mitt barnasinne SKRIKER av lycka. Måtte denna film bli så bra som jag minns de första filmerna. Årtiondets mest idiotiska tilltag, att blåsa liv i Indy-legenden igen, kan bli en rent spektakulär katastrof. Ett formidabelt misslyckande som får The Phantom Menace att framstå som Gudfadern. I djupet av min själ vill jag att Spielberg ska lyckas med att göra ett fantastiskt äventyr som får mig att bli lika överväldigande uppspelt och adrenalinrusig som jag blev när jag såg den första Indiana Jones-filmen för 26 år sedan. Men det känns inte så troligt.

Chans för besvikelse: 89 %

Det finns givetvis fler filmer som får det att suga i filmtarmen. Till exempel Southland Tales av Donnie Darko-regissören Richard Kelly, Kevin Smiths Zack and Mira Makes a Porno, Miyazakis nya Ponyo On A Cliff kommer förhoppningsvis under året, Night Watch/Day Watch-regissören Bekmambetovs Wanted och en hel massa fler rullar.

I år kommer drömmen slå in och ALLT är grymt bra. Jag bara känner det på mig.

© Tommy Ekholm