31 maj 2008

Jumper - DVD-recension

JUMPER

Regi: Doug Liman

Manus: David S. Goyer, Jim Uhls, Steven Gould

Skådespelare: Hayden Christensen, Rachel Bilson, Jamie Bell, Samuel L. Jackson

Land: USA

Releasedatum: 16 juli

Betyg: **

Trailer

David Rice är en utstött 15-åring som inte har några vänner och ett hemsk liv tillsammans med sin alkoholiserade far. Hans enda ljuspunkt är skolkamraten Millie, som han är förtjust i. En dag försöker David ge en present till Millie, men en av skolans otrevliga typer för tag i gåvan och kastar ut den på den tunna isen på floden bredvid skolan. David går ut på isen för att hämta den och faller i vattnet. Den starka strömmen drar in honom under isen. I stället för att drunkna teleporterar sig David till det lokala biblioteket. Lätt chockad över att upptäcka att han kan teleportera sig dit han vill ser David chansen till ett nytt liv. Han låter folk tro att han drunknat och tar sig till New York, där han börja öva upp sin förmåga att teleportera sig. Efter att ha tagit sig in i ett bankvalv är han ekonomiskt oberoende och han början leva ett bekvämt liv. Åtta år senare lever David fortfarande lyxliv och ”hoppar” runt jorden och gör lite vad han vill. Plötsligt en dag dyker en man upp i Davids lägenhet och förklarar att han känner till Davids förmåga, och sedan attackerar David. David tar sig tillbaka till staden han rymde ifrån och letar upp sin high school-kärlek Millie. De blir flörtjusta i varandra och hon följer med på en resa till Rom. Det tar inte lång tid innan Millie märker att det är något skumt med David. I Rom träffar David på Griffin och får reda på att han inte är ensam om att vara en Jumper och att han hamnat mitt i ett krig mellan Jumpers och Paladins, en grupp religiösa fanatiker som anser att alla med Davids förmåga måste dödas.

Jumper har ett grundläggande jätteproblem och det är Hayden Christensen, som spelar huvudrollen. Han är så stel och träig att han får Keanu Reeves att framstå som Robin Williams. Christensen har två ansiktsuttryck i hela filmen. Ett när han är arg och ett i alla andra scener. Han gör det ofantligt svårt att känna någonting för filmens huvudperson. Tyvärr lider Rachel Bilson, som spelar Millie, av samma problem. Det är trist att de skådespelare som gör rollerna som huvudpersonerna i high school spelar ut betydligt mer under den korta tid de är med. Samuel L. Jackson spelar den elaka Paladinen Roland och det är en roll som han kan göra i sömnen. De enda gångerna det blir fart i filmen är när Jamie Bell dyker upp som Griffin. Bell verkar i alla fall ha kul och gör vad han kan för att lysa upp de scener där han är med.

Filmens berättande verkar helt och hållet hänga på att det ska göras en uppföljare. Flera sidohistorier lämnas bara därhän och man får en klar känsla av att dessa bara är en set-up för uppföljaren. Det gör att manuset känns väldigt ofärdigt. En Jumper 2 är planerad för 2011, men eftersom den första filmen inte direkt blev en succé är det knappast säkert att det blir någonting av med den. Sällan säger man detta, men filmen hade tjänat på att vara längre. Med endast 88 minuter blir historien och karaktärerna väldigt skissartade. De logiska hålen är dessutom jättelika. En Jumper kan bara teleportera sig till ställen han har sett med sina egna ögon. Hur och när David skulle ha varit i Tjetjenien förklaras aldrig. Dessutom måste den hoppande karaktärerna vara riktiga globetrotters eftersom de kan hoppa över hela världen. Man ställer sig också frågan hur ett gömställe i en grotta mitt ute i öknen kan ha en sådan bra tillgång på elektricitet.

Upplägget för hela filmen är riktigt bra. Det är synd att ett småtaffligt manus och dåliga skådespelare sabbar så pass mycket. Regissören Doug Liman, som har gjort höjdarfilmer som Go, The Bourne Identity och mästerverket Swingers, är en högst kompetent actionregissör, och actionscenerna är på sina ställen riktigt bra. Men när manuset är så fullt av hål och skådespelarna är så ofantligt platta, är det svårt att göra någonting riktigt minnesvärt av Jumper.

National Treasure 2 - Book of Secrets - DVD-recension

NATIONAL TREASURE 2 – BOOK OF SECRETS

Regi: Jon Turteltaub

Manus: Marianne Wibberly, Cormac Wibberly

Skådespelare: Nicolas Cage, Justin Bartha, Jon Voight, Ed Harris, Helen Mirren

Land: USA

Betyg: **

Trailer

Den kände skattletaren Ben Gates får reda på att det dykt upp bevis som visar att hans gammel-gammel-farfar var inblandad i mordet på Abraham Lincoln. Detta upprör honom mycket och han ger sig ut för att bevisa att sin förfader var oskyldig. De ledtrådar han hittar i sitt sökande visar sig även leda till den legendariska City of Gold. Till sin hjälp har Ben sin lojale sidekick Riley Poole, sin ex-flickvän Abigail och sin pappa och mamma. Men sökandet är inte utan hinder. Den skumme Mitch Wilkinson är också han ute efter att hitta Guldstaden och Wilkinson skyr inga medel för att komma dit först.

National Treasure-filmerna är en sorts kombination av Indiana Jones, Da Vinci-koden och Tomb Raider. Tyvärr är filmerna sämre än alla sina inspirationskällor. Historien i Book of Secrets är på sina bästa ställen fånig, men för det mesta bara irriterande. Svårigheter och problem existerar inte. ”– Vi måste bryta oss in i Buckingham Palace!”. Vips, så är det klart. ”– Vi måste ta oss in i Vita Huset!”. Fixat. ”– Vi måste kidnappa USAs president!”. Sagt och gjort. Dialogen är dessutom nästan plågsamt dålig på sina ställen. Speltiden på 2 timmar och 10 minuter hade kunnat klippas ner med minst 45 minuter. Om inte annat för att bespara åskådarna åtminstone en del av det som är rent trams.

Vad hände egentligen med Nicolas Cage? Han var en av de mest lovande skådespelarna i Hollywood för lite mer än 10 år sedan, och sedan…BAM. Crapskådis. Sedan Face/Off 1997 har han varit sevärd i en enda film (Adaptation) av de drygt 20 han medverkat i. I Book of Secrets är han lika under isen som han brukar vara. Hur man fått Ed Harris, Jon Voight och Helen Mirren att medverka är svårt att förstå. Harris försöker inte ens och Mirren och Voight spelar över så att det står härliga till. Att få Harvey Keitel att medverka är i och för sig inte så svårt. Om man ställer en kamera på ett stativ på en gata i Hollywood så dyker Keitel garanterat upp framför den. Ingen medverkar i fler filmer än Harvey (utom möjligen Samuel L. Jackson…). Frågan är väl bara varför man har en skådis hav Harvey Keitels kaliber i filmen och låter honom synas i knappt 4 minuter. Ingen av skådespelarna klarar i vilket fall att bära den här filmen.

Något som slår en när man ser filmen är att den känns som en direkt kopia på sin föregångare. Den avslutande actionscenen är i det närmaste exakt likadan som i första filmen. Dessutom innehåller Book of Secrets vad som kan vara den tråkigaste biljakten i amerikansk filmhistoria. Av någon anledning har båda National Treasure-filmerna dragit in ordentligt med pengar. Det gör att vi med största sannolikhet kan se fram emot minst en till skitfilm i serien.

29 maj 2008

Live and Become - DVD-recension

LIVE AND BECOME

Regi: Radu Mihaileanu

Manus: Radu Mihaileanu, Alain-Michel Blanc

Skådespelare: Moshe Abebe, Roni Hadar, Roschdy Zem, Yitzhak Edgar

Land: Israel/Frankrike

Releasedatum: 4 juni

Betyg: ****


Under mitten av 1980-talet så skulle Israel hjälpa 8000 etiopiska judar att emigrera till Jerusalem. Eftersom den etiopiska regeringen vägrade att låta landets judiska folkgrupp lämna Etiopien, så flydde de till fots och hamnade i flyktingläger i Sudan. Där skulle de sedan hämtas upp av israeliska agenter. Den långa vandringen var svår och det var bara runt 4000 som kom fram till Sudan. Israelerna kallade det hela "Operation Moses".

I det sudanska lägret dör en ung judisk pojke och han mor är helt förstörd. Nästa natt kommer israelerna för att hämta upp lägrets etiopiska judar. Då tar en annan mor, också hon från Etiopien, men som tillhör den kristna delen av lägrets invånare, och lämnar över sin son till den judiska modern. Hon säger att det är hennes barn och tar med den unge pojken i stället för sin döde son. När de kommer fram till "det förlovade landet" så dör även den judiska mamman och den lille pojken, som nu fått namnet Schlomo, hamnar hos en familj med fransktalande judar.

Filmen följer Schlomos uppväxt från 9 års ålder tills han är vuxen och det svåra livet som svart jude. Dessutom plågas han svårt av dels minnena av sin mamma som blev kvar i flyktinglägret och del av det faktum att han bara låtsas vara jude och de svårigheter han har att lära sig att passa in i den nya kultur som han befinner sig i.

Historien känns riktig och ärlig och filmen visar hur svårt det är för invandrande judar att accepteras och då speciellt svarta afrikaner. Live and Become är ett riktigt starkt drama som aldrig jobbar för att mjölka tårar av publiken utan i stället litar på att historien är så pass bra att det blir dramatiskt ändå.

Skådespelarna är genomgående mycket bra, speciellt Moshe Abebe, som spelar den tonårige Schlomo, Roni Hadar, som spelar hans flickvän, och Yitzhak Edgar som spelar en gammal etiopisk rabbi.

Filmen är mycket vackert filmad och är väldigt välklippt. Det välberättade dramat i Live and Become berör utanförskap på ett sätt som man sällan ser och jag rekommenderar den starkt.

19 maj 2008

Indiana Jones & The Kingdom Of The Crystal Skull - biorecension

INDIANA JONES & THE KINGDOM OF THE CRYSTAL SKULL

Regi: Steven Spielberg

Manus: David Koepp

Skådespelare: Harrison Ford, Shia LaBouf, Cate Blanchett, Ray Winstone, Karen Allen, John Hurt

Land: USA

Premiärdatum: 22 maj

Betyg: ****

Trailer

HD-Trailer

Sällan har jag varit så nervös inför en film. Tänk om dom skulle sabba den perfekta trilogin? Indiana Jones-filmerna betyder otroligt mycket för mig. Raiders är en av de första filmer som jag verkligen minns när jag såg på bio. Min bäste vän hade en cool far som tog med oss småungar på balla filmer. Nu jag bet bokstavligen på naglarna när ljuset släcktes. Så drog filmen igång och…..jag sveptes med på nästan samma sätt som för 26 år sedan.

1930-talet har blivit 1950-tal och nazister har bytts mot kommunister. Indiana Jones har spenderat världskriget inom underrättelsetjänsten och i en härlig fartfylld inledningsscen blir han förrådd av sin gamle MI5-vän Mac, som börjat arbeta för kommunisterna. Macs förräderi gör att McCarthy-erans kommunistnojjiga amerikanska underrättelsetjänst stämplar Indy som misstänkt kommunist och ser till att han förlorar sitt jobb som lärare på universitetet. När han desillusionerad sätter sig på ett tåg, för att resa till Europa för att försöka hitta ett nytt lärarjobb, dyker Mutt upp, en ung tuffing upp på motorcykel. Mutt berättar att Indys gamle vän Professor Oxley har tillfångatagits i Sydamerika, tillsammans med Mutts mamma, under sitt sökande efter den legendariska kristallskallen. Mutts mor lyckades få iväg ett brev till sin som där hon uppmanat honom att söka upp Indy, då han är den ende som kan hjälpa dom. Indiana och Mutt beger sig resolut av mot den sydamerikanska vildmarken för att rädda fångarna och förhoppningsvis hitta kristallskallen.

Det är tydligt att Steven Spielberg och Geroge Lucas har slitit för att få Crystal Skull att se ut som de tidigare filmerna i serien. Det har gått 19 år sedan Last Crusade dök upp på bio och filmhantverket har förändrats en hel del. De försöker att dölja CGI-effekterna så gott det går och även om de lyckas till stor del finns där scener som helt klart är fixade i en dator. Nu menar jag inte att det är något fel på dessa scener, snarare tvärt om, men Spielberg unnar sig lägga in några scener som knappast kan göras utan datorhjälp. Filmen som helhet följer bildmässigt de tre tidigare filmerna och känns som en helt naturlig fortsättning.

Den övergripande historien kommer att reta upp en hel del människor, som inte kommer att tycka att den passar med storyn i de tidigare filmerna. Jag säger att dessa personer har FEL. Det är tvärt om. Filmens historia passar perfekt in med de tidigare, det är bara lite svårare att se det, då många kommer att hänga upp sig på ramberättelsen. Filmen är förflyttad till 50-talet. Historien passar 100-procentigt perfekt. Det finns inga direkta lugna dialogdelar. Det dialog som krävs för att föra berättandet framåt sker allt som oftast mitt under en jakt när någon ligger på en motorhuv på en bil som kör i högsta fart. Den typiska Indiana Jones-humorn finns där konstant och det finns otaliga tillfällen att skratta. David Koepp har skrivit ett manus av klassiskt Indiana Jones-snitt, trots att en hel del måste förändras när karaktärerna flyttats runt 25 år framåt i tiden sedan den förra filmen.

Harrison Ford ÄR Indiana Jones. Period. Ford har knappt gjort någonting sevärt sedan den förra Indy-filmen, men han kliver in i karaktären och det är som han aldrig varit borta. Jag var orolig för hur Shia LeBouf skulle klara av att passa in i filmen, men han gör ett utmärkt jobb. Men det märks till och från att han befinner sig en bra bit över den division där han hör hemma, när Ford, John Hurt, Cate Blanchett och Ray Winstone står bredvid honom. Winstone är riktigt skön som den lurige Mac. Rollen passar som en handske för hans skådespelarstil. Cate Blanchett är bra som ondskefull kommunist, även om hennes roll till stor del går ut på att stå med stenansikte och bryta på ryska. John Hurt är svår att beskriva. Till och från frågar man sig varför han egentligen tog rollen. Kanske var det befriande för en stor karaktärsskådespelare att få spela sinnessjuk i två timmar. Det är kul att se Karen Allen igen. Hon plockar upp precis där Raiders avslutade och gör det med stil.

Jag känner mig rätt säker på att Indiana Jones & The Kingdom of the Crystal Skull är årets matinéfilm. Så här kul ska det vara att se en äventyrsfilm. Det finns inga som helst döda punkter eller ens scener med halvlågt tempo. Det är hög fart från början till slut. När eftertexterna rullade hade jag väl kanske inte exakt samma känsla som när jag sett den första filmen. Men det var definitivt inte långt därifrån. Jag blev lycklig av att se den här filmen.