Eden Lake - Biorecension

EDEN LAKE

Regi: James Watkins

Manus: James Watkins

Skådespelare: Kelly Reilly, Michael Fassbender, Jack O’Connell

Land: Storbritannien

Betyg: ****

Trailer

Den trevliga Londonparet Jenny och Steve ger sig ut på vad som är tänkt som en romantisk helgresa. Steve vill ta med sig sin flickvän och visa den idylliska sjön Eden Lake innan området byggs om till gated community. För att toppa av helgen så planerar han även att fria till Jenny. De har knappt hunnit lägga sig på stranden när de får sällskap av ett högljutt gäng ungdomar. Steve vägrar att låta den trevliga helgen bli förstörd och går över och ber ungdomarna att sänka sin musik… Ett tilltag som inte tas emot allt för väl av gänget med chavs. Detta är inledningen på en serie allt grövre trakasserier från ungdomsgänget och snart finner sig Jenny och Steve jagade genom skogen av hämndlystna tonåringar.

Eden Lake lanseras som en skräckfilm, men jag tycker att den är mer åt suspense-hållet än ren skräck. Det som gör att filmens berättande verkligen fungerar är att alla karaktärernas handlingar känns fullkomligt trovärdiga. Inga halvnakna våp som konstant gör dumma saker för att försätta sig i idiotisk fara, utan istället gör filmens karaktärer logiska val. Något som är på tok för ovanligt i skräckfilmer. Manuset är välskrivet och det ges inte många tillfällen att hämta andan när tempot, efter den inledande akten, skruvas upp till tio.

Skådespelarinsatserna är solida, framförallt hos Michael Fassbender och Kelly Reilly, som spelar Steve och Jenny, men även hos Jack O´Connell, som spelar Brett, ledaren för tonårsgänget. O´Connell lyckas, trots sin låga ålder, att vara genuint ondskefull på ett helt trovärdigt sätt. De flesta av birollsskådisarna i gänget gör mycket bra ifrån sig. De som spelar deras föräldrar gör underbara porträtt av brittisk småstads-white trash.

Debuterande regissören James Watkins har gjort en mycket lyckad skräckfilm, där spänning är viktigare än blod och gore. Även om det finns en hel del av detta också. Dessutom vill jag ge en eloge för att man inte fegar ut med filmens slut. Det är sant obehagligt och gör att filmen verkligen håller hela vägen till målsnöret. En klar 4:a.

Wendy & Lucy - biorecension

WENDY & LUCY

Regi: Kelly Reichardt
Manus: Kelly Riechardt, Jonathan Raymond
Skådespelare: Michelle Williams, Wally Dalton, Will Patton
Land: USA
Betyg: ***
Trailer

Wendy har lämnat sitt hem i Indiana för att ta sig till Alaska, där hon har hört att det ska finnas jobb. I sin skrotiga bil, med sin älskade hund Lucy, har hon tagit sig så långt som till Oregon. I en liten stad utanför Portland tar Wendys resa tvärstopp då bilen en morgon vägrar att starta. Som grädde på moset försvinner också Lucy och Wendy skrala kassa tunnas ut allt mer under hennes försök att hitta sin hund och få sin bil reparerad.

Wendy & Lucy är i grund och botten en typisk amerikansk lågbudget-indie. Regissören Kelly Reichardt håller ner filmen och använder sig av både minimalistiskt bildspråk och minimalistiskt skådespeleri. Det passar mycket väl till det lågmälda berättandet. Historien berättas mer genom bilder än genom dialog. Tyvärr är själva historien lite platt och det inga som helst överraskningar i den. Redan efter en kvart vet jag hur den ska sluta. Nu är det egentligen inte något större problem. Detta eftersom Reichardt verkligen har någonting att säga med filmen och lyckas på ett föredömligt sätt att få fram det. Små detaljer i vissa scener lyfter filmen ett litet snäpp. Will Pattons telefonsamtal, en riktigt fin dolly-tagning i en hundgård och en riktigt misslyckad god gärning är några av de delar som gör att Wendy & Lucy kommer ett litet snäpp högre än de flesta filmer i samma stil och genre.

Filmen bärs helt och hållet upp av Michelle Williams. Hon är med i varje filmruta och drar ett ofantligt lass. Reichardt ska vara lycklig att hon fick Williams att spela rollen som Wendy, för utan hennes skådespelarinsats så hade filmen förmodligen inte fungerat. Hon spelar mer på känslor och uttryck och lyckas trots en mycket sparsam dialog att få fram precis vem Wendy är, vad hon lämnat bakom sig och vad hon hoppas finna. Övriga skådespelare finns bara med i periferin, då filmen centreras totalt runt Williams. Dock är Will Oldham minnesvärd som en av de smutsigaste människorna på film i år.

Wendy & Lucy lågmälda och minimalistiska stil är behaglig men något ospännande i längden. Tur då att filmen klockar in på endast 80 minuter. Detta är åtminstone det slutgiltiga beviset på att det är just en indie-rulle. Ingen studio gör ju filmer under 100-minuterssträcket längre…. Här räcker tiden till för att inleda, berätta och avsluta historien utan att det på något sätt känns stressat. En stark 3:a