Eden Lake - Biorecension

EDEN LAKE

Regi: James Watkins

Manus: James Watkins

Skådespelare: Kelly Reilly, Michael Fassbender, Jack O’Connell

Land: Storbritannien

Betyg: ****

Trailer

Den trevliga Londonparet Jenny och Steve ger sig ut på vad som är tänkt som en romantisk helgresa. Steve vill ta med sig sin flickvän och visa den idylliska sjön Eden Lake innan området byggs om till gated community. För att toppa av helgen så planerar han även att fria till Jenny. De har knappt hunnit lägga sig på stranden när de får sällskap av ett högljutt gäng ungdomar. Steve vägrar att låta den trevliga helgen bli förstörd och går över och ber ungdomarna att sänka sin musik… Ett tilltag som inte tas emot allt för väl av gänget med chavs. Detta är inledningen på en serie allt grövre trakasserier från ungdomsgänget och snart finner sig Jenny och Steve jagade genom skogen av hämndlystna tonåringar.

Eden Lake lanseras som en skräckfilm, men jag tycker att den är mer åt suspense-hållet än ren skräck. Det som gör att filmens berättande verkligen fungerar är att alla karaktärernas handlingar känns fullkomligt trovärdiga. Inga halvnakna våp som konstant gör dumma saker för att försätta sig i idiotisk fara, utan istället gör filmens karaktärer logiska val. Något som är på tok för ovanligt i skräckfilmer. Manuset är välskrivet och det ges inte många tillfällen att hämta andan när tempot, efter den inledande akten, skruvas upp till tio.

Skådespelarinsatserna är solida, framförallt hos Michael Fassbender och Kelly Reilly, som spelar Steve och Jenny, men även hos Jack O´Connell, som spelar Brett, ledaren för tonårsgänget. O´Connell lyckas, trots sin låga ålder, att vara genuint ondskefull på ett helt trovärdigt sätt. De flesta av birollsskådisarna i gänget gör mycket bra ifrån sig. De som spelar deras föräldrar gör underbara porträtt av brittisk småstads-white trash.

Debuterande regissören James Watkins har gjort en mycket lyckad skräckfilm, där spänning är viktigare än blod och gore. Även om det finns en hel del av detta också. Dessutom vill jag ge en eloge för att man inte fegar ut med filmens slut. Det är sant obehagligt och gör att filmen verkligen håller hela vägen till målsnöret. En klar 4:a.