Visar inlägg med etikett No Country For Old Men. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett No Country For Old Men. Visa alla inlägg

10 december 2007

No Country for Old Men - biorecension

NO COUNTRY FOR OLD MEN

Regi & Manus: Ethan Coen, Joel Coen

Skådespelare: Josh Brolin, Tommy Lee Jones, Javier Bardem

Land: USA

Premiärdatum: 15 februari 2008

Betyg: *****

Trailer

Under en jakttur ute i ödemarken på gränsen mellan Texas och Mexico råkar Llewelyn Moss springa på en massa döda kroppar. Det är inte svårt att räkna ut vad som har hänt. Kvar på platsen finns, förutom de döda, en jätteladdning heroin och en väska innehållande två miljoner dollar. Moss tar med sig väskan med pengar och lämnar skådeplatsen för den synnerligen misslyckade knarkaffären. Han återvänder senare på natten, då han fått skuldkänslor över att ha lämnat en svårt skadad man. När han står ute i mörkret dyker plötsligt de döda männens kumpaner upp och Moss tvingas lämna kvar sin bil. Han är nu medveten om att bilens registreringsnummer leder direkt till honom och att han utan tvekan kommer att bli jagad. Vad han inte vet är att han är jagad av världens i särklass värsta psykopat. En man helt utan känslor som inte drar sig för att döda någon eller något. Moss skickar i väg sin fru, tar väskan med pengar och flyr. Under tiden undersöker den lokala polisen mordplatsen. Utredningen leds av den gamle och rutinerade sheriffen Ed Tom Bell. Han räknar snabbt ut vad som har hänt och försöker få tag i Moss för att skydda honom från den mördarmaskin som är efter honom.

Det känns inte ens som om jag sticker ut hakan när jag slår fast ett faktum…. No Country for Old Men är den bästa film som kommer att kunna ses på svenska biografer under 2008. Ingen blir lyckligare än jag om det visar sig att jag har fel, men det känns inte speciellt troligt. Bröderna Coen har varit inne i lite av en halvsvacka sedan 2000. Inte för att de filmer som de gjort under de senaste sju åren varit dåliga, bara att de inte hållit den briljanta klass som man vet att de kan nå upp till. Nu slår de tillbaka med råge. No Country for Old Men är i mina ögon bröderna Coens bästa film, och det vill inte säga lite. Manuset är grymt välskrivet. Jag har inte läst boken som filmen bygger på, men har fått höra att manuset följer boken i stort sett ord för ord. Dialogen är sparsam men knivskarp. Historien berättas på en sätt som gör att, trots att man kastas mellan tre olika karaktärer, så känns den aldrig splittrad. Den har ett driv och en otrolig stämning som gör att den är spännande från första till sista minut.

Det här är en film som handlar om hårda män. Då gäller det att man har skådespelare som kan porträttera sådana utan att det blir karikatyrer. Och det är inte helt lätt. Tommy Lee Jones är utmärkt som polisen Bell, en man som inte gillar vad samhället runt honom har blivit till. Jones gör karaktären till hård men rättvis man som det skär i hjärtat i, när han måste acceptera att det samhälle han svurit att försvara egentligen inte finns kvar längre. Josh Brolin gör sin karriärs bästa roll, som den flyende Moss. I hans händer blir Moss en smart, rutinerad och givetvis HÅRD kille. En hjälte som man inte kan låta bli att älska efter bara några minuter. Den psykotiske mördaren Chigurh spelas av Javier Bardem och jag kan inte minnas när jag senast såg en så obehaglig karaktär i en film. Bardem är bortom lysande. Hans minimalistiska skådespeleri passar perfekt med den isande dialog som karaktären har. Det här är en man som man drömmer mardrömmar om. Det luktar Oscar för åtminstone någon av dessa tre.

Det finns inga gränser för hur starkt jag vill rekommendera No Country for Old Men. En så här tung thriller dyker upp bara allt för sällan. Detta är bröderna Coens stora mästerverk och jag har svårt att se hur de ska kunna toppa något som det här. Det är lite deprimerande att veta att man redan har sett 2008 års bästa rulle. Men å andra sidan är det kul att kunna sitta ner och se en vad som kommer att bli en klassisk film. Jag kan knappt vänta till februari, när jag får gå och se No Country for Old Men igen!

© Tommy Ekholm