DEATH PROOF
Regi & manus: Quentin Tarantino
Skådespelare: Kurt Russel, Rosario Dawson, Rose McGowan, Vanessa Ferlito
Releasedatum: 1 juni
Betyg: ****
”Death Proof” är den ena delen av Quentin Tarantino och Robert Rodriguez helaftonsprojekt ”Grindhouse”. I USA gick båda filmerna direkt efter varandra som en double-feature, men i Europa lanseras dom var för sig. Filmbolaget säger att anledningen till detta är att europeér ”inte är vana vid double-feature som format”, men det är snarare så att konceptet inte lyckades något vidare i USA och bolaget anser att chansen för en succé ökar om man slänger fram två filmer i stället för en jättelång.
Stuntman Mike är föga överraskande en stuntman. Dessutom en som är ännu mer från vettet än andra i samma bransch. Han kör in med sin specialriggade stuntbil i en stad och utser unga kvinnor till sina offer. Sedan väntar han på att de ska köra iväg i sin bil, varpå han dödar dom. Filmen inleds med att Stuntman Mike glider in en liten stad i Texas och får upp ögonen för den lokala radioprataren Jungle Julia. I samma ögonblick som Mike upptäcker Julia och hennes vänner utanför en krog har kvinnorna inte långt kvar att leva.
Precis som andra Tarantinofilmer är ”Death Proof” en kärleksfull hyllning till en specifik filmgenre. Efter att ha betat av asiatiska gangsterfilmer, blaxploitation och kampsportsfilmer har nu turen kommit till 70-talets amerikanska B-filmer. Har man en relation till den här sortens biljaktsfyllda halvskräckisar så får man ut betydligt mer av ”Death Proof”. Och om man inte har det så är det rätt kul ändå. Tarantino har gjort sitt yttersta för att få till samma sorts småkornig bildskärpa och skumma kameravinklar som i de filmer han tar avstamp i. Filmen kommer även med redan klara repor och kassa projektorbyten, allt för att få till känslan av B-film på en sunkig biograf. Egentligen är ”Death Proof” två filmer. Efter att den första historien når sitt slut flyttar sig historien något år framåt i tiden och går från att vara en lite närgången mjukskräckis till att bli en fartfylld biljaktsfilm. Tarantino sköter genrebytet så bra att man knappt märker att hela tonen ändrats innan man är halvvägs in i biljakten.
Kurt Russel är faktiskt inte med så väldigt mycket. I stället är det filmens kvinnor som får det mesta av utrymmet. Rosario Dawson, Vanessa Ferlito och Tracie Thoms är de som tar för sig mest och bäst lyckas att fånga typiska manér från de 70-talsfilmer Tarantino älskar. Russel är mycket bra i de få scener där han faktiskt får göra annat än att fyra av sitt galen-mördare-skratt. Men även om det är hans namn som står längs upp på filmaffischen tillhör filmen dom han försöker mörda. Manuset går det att ha åsikter om, men det är ett i närmast perfekt kopia på den typiska B-rullen. Filmen ser lite sjavig ut, men det är rätt så klart att Tarantino i det längsta försöker gömma att det är en film med en rejäl budget. Fotot är hela tiden LITE för bra för att vara en B-film och stuntsen är på sina ställen makalösa. Och slutscenen är bland det roligaste och mest upplyftande jag sett på bio i år. Vänta ett par sekunder efter att THE END kommit upp på duken och ni får filmens stora money-shot. ”Death Proof” är en film i en genre som är i det närmaste utdöd och är egentligen bra mycket bättre än de filmer den vill dra fram i ljuset. När Tarantino släpper en ny film är förväntningarna alltid höga och här svarar han upp rätt så bra.
© Tommy Ekholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar