Transformers - biorecension

TRANSFORMERS

Regi: Michael Bay

Manus: Roberto Orci & Alex Kurtzman

Skådespelare: Shia LaBeouf, Megan Fox, Josh Duhamel, Jon Voight

Releasedatum: 4 juli

Betyg: **

Trailer

En grupp soldater på väg hem ifrån strider i Irak landar på en amerikansk bas i Oman. De har knappt hunnit tvätta av sig innan en jättelik robot anfaller basen och dödar allt i sin väg. Sergeant Lennox och hans lilla grupp är de enda som lyckas ta sig därifrån levande. De beger sig ut på en vandring genom öknen för att kunna få kontakt med Pentagon och rapportera in den fara som hotar världen.
Samtidigt är highschool-studenten Sam överlycklig. Han har fått ihop 2000 dollar och tillräckligt höga betyg för att hans pappa äntligen ska skjuta in pengar så att Sam kan köpa sin första bil. Far och son åker till den lokala försäljaren av begagnade bilar och mitt bland alla vrak finner Sam en gul Camaro. Den ser rätt så risig ut, men i jämförelse med de andra skrotbilarna är det självklart att det är den han ska ha. Redan den första natten som nybliven bilägare vaknar Sam av att hans bil kör i väg. Han slänger sig på en cykel och följer efter biltjuven. Hans Camaro åker in på ett skrotupplag och när Sam smyger närmre ser han att hans bil är en högst levande robot! Sam har en familjeklenod som visar sig innehålla uppgifter som är av största intresse för två utomjordiska robotklaner. Dessa två klaner har fört krig mot varandra i tusentals år och nu har de kommit till jorden. Och de vill alla ha tag i Sam…

Transformers bygger på en tecknad tv-serie från 80-talet. I USA är nostalgi- och nördfaktorn runt den här filmen jättelik, men i Sverige tror jag inte att det finns speciellt många som har kära barndomsminnen av den serien, vilket gör att den mysiga igenkänningsfaktorn försvinner. Fast å andra sidan lär vi slippa ilskna transformers-fans som skriker om att filmen förstör allt tv-serien stod för. Michael Bay kan det här med att regissera popcorn-blockbusters. Hans filmer är massiva, medryckande och storslagna. Men sällan riktigt bra. Oftast är actionscenerna fantastiska men allting mellan dem känns som soppig utfyllnad. Så även i ”Transformers”. Filmens inledning på militärbasen i öknen är en uppvisning i hur man gör storskalig och hejdundrande actionfilm. När scenen sedan flyttas över till Sam och hans bilköp och ”nörd försöker snacka med jättesnygg tjej men lyckas inte”-historia tar filmen tvärstopp. Tempot försvinner totalt och man sitter och önskar att dom kunde köra filmens första kvart en gång till. Scenerna där en massa ansiktslösa Pentagonmänniskor försöker lista ut vad som händer är också tempofattiga. Dessutom är det svårt att förstå vem som är vem i just dom scenerna. Det är bara en massa uniformer som är helt överens om att dom inte vet någonting. Bay gör misstaget att slänga in för mycket försök till humor. Någon enstaka karaktär inslängd som comic relief är aldrig fel, men här verkar hälften av alla biroller vara med enbart för att spela över och säga lustiga saker.

Skådespelarna gör vad som förväntas av dom. Dom är stabila och håller sig på en nivå där de inte konkurrerar med de 10 meter höga robotarna som slåss. Men inte ser de ut att ta det speciellt mycket på allvar. Filmens stora huvudroller är givetvis CGI-effekterna. Jättelika robotar som spöar på varandra och blir till olika fordon är alltid värt att kolla in. Men framåt filmens andra halva, när robotslagsmålen verkligen tar fart, känner jag mig nästan lurad. Alla actionscener går i ett sådant fruktansvärt högt tempo att alla bilder är suddiga. Jag får känslan av att effektkillarna har dragit upp på farten för att dölja att effekterna kanske inte är så där sjukt snygga som man luras att tro i filmens början. I slutscenerna blir detta väldigt tydligt.

”Transformers” är inte någonting speciellt egentligen. I grund och botten är det en fantastisk inledningscen och en röjig slutscen med en och en halv timmes utfyllnad i mellan. En typisk Michael Bay film, med andra ord.

© Tommy Ekholm