PARADISE NOW
Regi: Hany Abu-Assad
Manus: Hany Abu-Assad, Bero Beyer
Skådespelare: Kais Neshif, Lubna Azabal, Ali Suliman
Releasedatum: Ute nu
Betyg: ****
Trailer
Den palestinska konflikten är en av den moderna världens djupaste och svåraste konflikter och som verkar vara helt omöjlig att lösa. Sedan 1940-talet har det rått ett mer eller mindre aktivt krigstillstånd mellan palestinska grupper och den israeliska staten. Konflikten har inte skildrats nämnvärt mycket på film. I alla fall inte om man bortser från ren propaganda, från folk som stöder konfliktens olika sidor. Paradise Now är en palestinsk film som har sitt centrum runt två självmordsbombare, men lyckas med att föra fram någonting större än bara ett budskap om att våld är dumt.
Palestinsk film hör inte till vanligheterna på svenska biografdukar. Vid närmare eftertanke kan man slå fast att palestinsk film inte hör till vanligheterna någonstans. Nu är inte Paradise Now en helt och hållet palestinsk film, då regissören och några många av skådespelarna antingen är palestinier som är födda eller lever sedan länge utanför de palestinska områdena. Men då filmen till största del är inspelad i det palestinska flyktinglägret Nablus och av människor som i alla fall har en stark anknytning till situationen på de palestinska områdena så känns det helt rätt att klassa Paradise Now som en palestinsk film.
De unga barndomsvännerna Said och Khaled jobbar som bilmekaniker i flyktinglägret Nablus på Västbanken. Det repetitiva och instängda livet har gjort dom fruktansvärt uttråkade och det verkar som om de varken tar sitt arbete eller livet i allmänhet på speciellt stort allvar. Ingenting kan vara mer fel. En kväll när Said kommer hem så möts han av en vän som meddelar honom att han och Khalid utvalts till att bli självmordbombare och att de, enligt sina egna önskemål, ska utföra självmordsattacken tillsammans. De båda vännerna får tillbringa en sista kväll tillsammans med sina familjer, men har inte tillåtelse att berätta vad de ska göra eller säga farväl. Dagen efter förs de till den radikala gruppen huvudkvarter och får sprängmedel fastsurrat på sina kroppar. Planen går ut på att de ska resa till Tel Aviv och där ska först den ena av dem spränga sig själv i en folksamling. När polis, sjukvårdare och militär anländer en kvart senare ska den andra av dem spränga sin bomb och ta så många av polis och militär som möjligt med sig i döden. Efter att ha ätit gott och spelat in videofilmer där de förklarar att de begår dådet som en protest mot Israels ockupation så åker de till gränsen för att göra verklighet av planen. Men någonting går fel vid gränsen. Israeliska gränsvakter dyker upp och Said och Khaled splittras upp när de flyr undan vakterna. Nu står de plötsligt ensamma, med bomber fasttejpade på sina kroppar, och måste var för sig konfrontera sina öden och övertygelser.
Trots att huvudpersonerna i Paradise Now är självmordsbombare och hela filmen har en ytterst palestinsk bild av världen så är det en stark antivålds-film. Det finns starka anledningar till varför Said och Khaled vill spränga sig själva och så många israeler som möjligt. Filmen vill belysa vad det är som driver unga människor att bli självmordsbombare och visar upp och utforskar hur det är leva med desperata omständigheter som vardag. Regissören Hany Abu-Assad vågar visa att det finns en personlig berättelse bakom varenda en av dessa människor. Även om filmen visar upp de argument som gör att huvudpersonerna rättfärdigar sitt självmordsattentat så är de starkaste argumenten som filmen för fram klart bundna till antivåld och att i stället för blodiga terrorhandlingar försöka finna en fredlig väg att lösa ockupationen och misären.
De båda huvudrollsinnehavarna, Kais Neshif som Said och Ali Suliman som Khaled, är mycket bra. De är helt övertygande i sina roller som uttråkade och arga unga män, som ser terror som det enda militära svar som Palestina har mot den betydligt starkare israeliska militärapparaten. Lubna Azabal spelar Suha, en ung kvinna som arbetar i en människorättsrörelse i Nablus och hon är filmens starkaste röst för icke-våld. Trots att hon står som en klar motpol mot de båda männen så blir hennes karaktär aldrig mästrande eller predikande, något som de flesta brukar misslyckas med.
Paradise Now är till största del inspelad på plats i Nablus, men inspelningen under slutskedet flyttas till Nasaret efter att våldet mellan palestinier och israelisk militär ökade och kom allt för nära inspelningsplatserna. Att man verkligen filmat med Nablus som bakgrund gör väldigt mycket för att filmen ska kännas äkta och verklig. Fattigdomen och misären i den nedgångna staden öppnar upp ytterligare en dimension och gör det mycket enklare att förstå varför huvudpersonerna tänker och handlar som dom gör.
Paradise Now är en film som berör ett ständigt aktuellt ämne och rör sig bortom de vanligaste skildringarna av terrorister och självmordsbombare. Det är en mycket välgjord, välskriven och välspelad film som verkligen försöker att gå in djupare på vad det är som driver unga män att begå självmordattacker. Vågar man slita sig från de allt mer standardiserade filmer som Hollywood pumpar ur sig så är Paradise Now någonting som verkligen är värt att se.
© Tommy Ekholm
Publicerad på
Benzo.nu och i kort form i 019, nr. 3, 2006
